Jag vet inte varför jag är ständigt ledsen, varför jag anstränger mig så mycket för att verka så glad, jag ser bara så tillgjord ut. Jag vet inte varför jag inte kan berätta hur jag mår, förklara, så mina fina kan finnas där och hjälpa mig. Jag vill inte dra mina problem över dom, jag vill verka vara den här tjejen som haft ett struligt liv, men som själv kunde ta sig ur allt, bli lycklig och komma ur allt rent utsagt skit. Jag vill kunna säga att jag mår bra. Att jag är glad utan att anstränga mig den där lilla biten till att få fram en skratt, ett ynket leende. Jag vet inte ens varför jag inte är glad, varför jag inte mår bra, varför jag måste behöva låtsas. 

Som tur är så har jag mina fina, Erika och Rebecka, som jag inte behöver låtsas för, som jag faktiskt kan skratta utan att anstränga mig, som jag mår bra med, bättre bästavänner får man leta efter ♥