Gud vad både jag och mitt liv har förändrats på ett år. För ett år sen bodde jag hos min morbror (innan min morbror var det hemma ho en kompis och ett jourhem i Tyresö), flyttade till Nacka till ett jourhem kanske 2 veckor innan jul. Umgicks mest med Jossan, flyttade till Tyresö (igen, fast ett annat hem) den 7 Januari, mådde väldigt dåligt, efter några veckor i Tyresö började jag bygga upp en bra relation med Ewa i det familjehemmet. Allting gick framåt! Som person var jag ganska tystlåten, jag var blyg, jag sa inte så mycket vad jag tyckte utan jag höll mest med alla andra, jag var rädd för att göra bort mig och gjorde allting för att smälta in. Och nu när jag flyttade från Tyresö till (först erika i en vecka) här i Huddinge så är jag inte tystlåten alls, min mun går hela tiden, jag är verkligen inte blyg, jag säger alltid vad jag tycker och är inte rädd att göra bort mig och vill inte smälta in. Jag har förändrats på många olika sätt på det här året, och trots alla jobbiga tider jag haft så står jag här stark och det mesta rinner av mig. Vissa kallar mig känslokall, jag har dock lärt mig på det här året att om man hela tiden blottar sina känslor så är det då man blir sårad, då är det bättre att hålla dom för sig själv - att vara känslokall. Jag har förlorat ganska många nära just pga att jag inte visar känslor osv, men dom flesta har kommit tillbaka, och dom jag förlorat helt - ni har alla hjälpt mig till att bli den här starka personen jag är idag.

Min socialsekreterare säger alltid att jag måste tänka på vad jag gör, för vart jag än går så lämnar jag märken i andras liv, vart jag än vänder mig så lämnar jag spår. Det är lite som citatet "Our fingerprints never fades from the life that we touch" Jag är glad för alla dom jag lärt känna under ett så underligt och jobbigt år. Dom som lämnat mest spår hos mig är familjen från Tyresö, det är där jag hittade mig själv, det är där jag lärde mig och fick känna hur det kändes att vara en riktigt familj, och det var där jag fick stöd genom dom val jag gjorde. På ett år har jag blivit en helt annorlunda person, med en annan inställning på livet, jag har lärt mig så mycket och jag är tacksam för alla dom som faktiskt hjälpt till.

Gud vad både jag och mitt liv har förändrats på ett år. För ett år sen bodde jag hos min morbror (innan min morbror var det hemma ho en kompis och ett jourhem i Tyresö), flyttade till Nacka till ett jourhem kanske 2 veckor innan jul. Umgicks mest med Jossan, flyttade till Tyresö (igen, fast ett annat hem) den 7 Januari, mådde väldigt dåligt, efter några veckor i Tyresö började jag bygga upp en bra relation med Ewa i det familjehemmet. Allting gick framåt! Som person var jag ganska tystlåten, jag var blyg, jag sa inte så mycket vad jag tyckte utan jag höll mest med alla andra, jag var rädd för att göra bort mig och gjorde allting för att smälta in. Och nu när jag flyttade från Tyresö till (först erika i en vecka) här i Huddinge så är jag inte tystlåten alls, min mun går hela tiden, jag är verkligen inte blyg, jag säger alltid vad jag tycker och är inte rädd att göra bort mig och vill inte smälta in.

Jag har förändrats på många olika sätt på det här året, och trots alla jobbiga tider jag haft så står jag här stark och det mesta rinner av mig. Vissa kallar mig känslokall, jag har dock lärt mig på det här året att om man hela tiden blottar sina känslor så är det då man blir sårad, då är det bättre att hålla dom för sig själv - att vara känslokall. Jag har förlorat ganska många nära just pga att jag inte visar känslor osv, men dom flesta har kommit tillbaka, och dom jag förlorat helt - ni har alla hjälpt mig till att bli den här starka personen jag är idag.

Min socialsekreterare säger alltid att jag måste tänka på vad jag gör, för vart jag än går så lämnar jag märken i andras liv, vart jag än vänder mig så lämnar jag spår. Det är lite som citatet "Our fingerprints never fades from the life that we touch" Jag är glad för alla dom jag lärt känna under ett så underligt och jobbigt år. Dom som lämnat mest spår hos mig är familjen från Tyresö, det är där jag hittade mig själv, det är där jag lärde mig och fick känna hur det kändes att vara en riktigt familj, och det var där jag fick stöd genom dom val jag gjorde. På ett år har jag blivit en helt annorlunda person, med en annan inställning på livet, jag har lärt mig så mycket och jag är tacksam för alla dom som faktiskt hjälpt till.