Åh bläää, håller på städa som en galning, verkligen storstädar så kommer en låt på datorn och allting brister, mina tårar bara rann ner. Hur kan en låt knäcka en sån sjukt mycket som den här kan? Hur kan den ta tillbaka alla minnen och all smärta på en trejde dels sekund? Varför säger jag hela tiden att jag mår bra? Att jag älskar mitt liv, att jag är så jävla lycklig? När jag egentligen mår så jävla piss dåligt så jag vill ligga i sängen hela dagarna och bara se tiden glida ur mina händer, för jag gör ändå inget vettigt av den. Jag vill få ur all min ilska, all min smärta, men de går inte. Jag vet inte hur jag ska få ut den, låter så jävla töntigt men med alkohol i kroppen då mår jag bra då slipper jag mitt liv och kan vara någon annan, leva ett annat liv och må bra. Inte ens alkohol hjälper på samma satt som förut, då allt mitt elände kommer ikapp mig ändå, alla otroligt dumma val jag gjort slår till mitt från ingenstans, på valborg kom en av dom dummaste sakerna jag gjort fram, det kanske inte är så dumt för alla, men för mig var det ännu ett försök att komma iväg, fly från verkligheten, och när det inte funkade testade man igen, för helt fel person, på något sätt vill jag att alla ska få reda på det, kanske inse att jag håller på falla isär ännu en gång till och bara ta tag i mig innan det är försent, men ändå kan jag inte sätta fram fötterna och visa att jag behöver hjälp nu, utan jag trivs här, mitt i allt kaos, mitt i all smärta. Det är bara menat att jag ska leva såhär.