< Till bloggens startsida

Så gudomligt jävla trött på att må dåligt

Jag vill bara må bra igen. Jag vet ju att när jag flyttar kommer jag få hjälp, all den hjälp jag behöver. Men ändå vill jag gömma mig tills dom gett upp hoppet om mig, och låter mig stanna. Och inte hjälper det att man fick höra idag att Bryggan kanske inte alls finns kvar när jag kommer tillbaka, jag skulle ju få en ny fin lägenhet, men nu kanske jag kommer tillbaka och inte har någonstans att ta vägen. Varför ska det vara såhär? Varför kan inte mitt liv vara en gnutta perfekt? Jag orkar inte kämpa dag genom dag, kämpa för varenda jävla andetag. Jag avundas er som mår dåligt för att ni gjort slut med pojkvännen, ni som mår dåligt för eran katt dött, när ni kommer upp till den här smärtan, till den tidpunkten att ni inte känner att ni har något att leva för, att ni vill verkligen inte leva snälla säg till.
Det här är inte som när man var tolv och alltid sa "jag orkar inte" det var ett rop på hjälp, ett rop på uppmärksamhet. Det här är inget rop på hjälp, och verkligen inte ett rop på uppmärksamhet, jag blir mer ledsen när man ser alla som bryr sig, för tänk den dagen jag tar slut på eländet, då kommer alla ni bli så ledsna. Och framför allt besvikna, jag vet den smärtan ni kommer känna, jag vet den allt för väl, men jag vet även att det första året kommer vara piss. Ni kommer ha frågor, ni kommer gråta, ni kommer skrika, och ni kommer vara förbannade, men jag vet också att sen kommer ni komma till den tidpunkten då ni sakta börjar acceptera, även om ni inte vill, så accepterar ni att nu är jag borta. Oavsett hur mycket ni skriker, gråter och hur arga ni är, så kommer jag inte tillbaka. Istället kommer ni vakna upp varje dag, och känna en tomhet. Ni kommer vakna upp varje dag och alltid ställa frågan, var det bara en dröm? Ni kommer ta telefonen och ringa mig, ni kommer lämna meddelanden på röstbrevlådan, ni kommer läsa min blogg, ni kommer kolla på bilder. Men långt inne i er så är ni ändå lättade, för nu mår ju jag bra. Nu kan jag äntligen släppa taget och bara vara. Fast vad vet jag, varför skulle någon bry sig överhuvudtaget?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0